De valda sanningarna trendar verkligen just nu i post-sanningstiden. Presidenten för Amerikas förenade stater försöker stoppa klimatavtal för att det inte alls är så illa som folk säger. ”Det är inget fel på miljön, allt det där är överdrifter, rentav bedrägerier. Vad vi behöver är mycket mer fossildriven energiproduktion.”

Varje gång jag hör folk prata så där så tänker jag att det verkar så himla bekvämt att bara uttala något direkt ur sin livsvärld och så är det en objektiv sanning sedan. De här personerna finns i ovala rummet. De finns på våra arbetsplatser och i våra bekantskapskretsar och familjer. Om du orkar säga emot lyssnar de inte på det örat. Om du insisterar uttrycker de bara helt kort att ”ja, men så här ser jag på saken”. Framhärdar du är det hög sannolikhet att de helt enkelt bara går därifrån – power by exit – eller byter ämne. Du kan också bli måltavla för en lång rad spydigheter och nedlåtande kommentarer. Om du är aktiv i sociala medier och diskuterar integrationsfrågor får du snart en hel svans personer efter dig som turas om att håna dig för att du inte lever i verkligheten, för att du är lurad av PK-samhället och långt mycket grövre påhopp.

Sanningssägarna är ofta så tvärsäkra i sin framställan. Själv blir jag bara mer och mer förvirrad ju äldre jag blir och ju mer jag krånglar till mitt liv genom att läsa böcker och följa diskurser. Detta gäller inte för sanningssägarna. De verkar tvärtom bli mer tvärsäkra ju mindre böcker de läser.

I organisationen blir de valda sanningarna en del av den gemensamma verkligheten och identitetsbygget och något att förhålla sig till. Det är ofta svårt att avgöra vad som äger riktighet i folks upplevelser om händelser och tillstånd i organisationen. En vald sanning kan exempelvis vid en händelsekris få rejält med bränsle och vara ute hos alla – och tagen för sanning – utan att den för den skull är sann i sig. Och oavsett hur många rättelser som skickas ut från kommunikationsavdelningen är det inte alldeles säkert att den version av sanningen som ledningen föredrar som sann är den som fastnar i det kollektiva minnet.

Så fort fler än en människa utgör en organisation har vi dragit på oss multipla tolkningar av verkligheten. I organisationer cirkulerar exempelvis en uppsjö av olika valda sanningar om personerna i ledningen och hur de är och vad folk egentligen sysslar med på huvudkontoret.

Strax efter ett terrorattentat brukar sociala medier svämma över av spekulationer. Snart är de skyldiga utpekade och diverse grupperingar har än en gång slagit fast att en viss gruppering är skyldig, alldeles oavsett om gärningspersonerna är de rätta eller inte.

För utövare av xenofobi och islamofobi är valda sanningar perfekta verktyg för propaganda. ”Jag vet att det är så här, det spelar ingen roll vad du säger. Du kan inte övertyga mig om att jag har fel för mina känslor ljuger inte och jag har sett ett och annat ska du veta.”

Till och med poliser, som ska värna rättssäkerheten och demokratin i Sverige, kan ha valda sanningar om hur saker och ting ligger till just för att vi bygger upp vår föreställning av verkligheten utifrån den kontext, eller livsvärld, vi lever våra liv i och tror på.

En vald sanning behöver inte vara sann i post-sanningstiden. Det räcker att den känns sann. Det har säkert alltid varit så här, så länge vi har varit människor, men den digitala tekniken gör det enklare för oss att uttrycka vad vi känner och det har genom Facebook blivit lättare att hitta sammansättningar där det finns folk som bekräftar oss.

I en organisation blir de valda sanningarna jobbiga när det ska komma till förändringar, inte minst om det är kulturen som ska förändras. Här behövs kraftfulla verktyg och plattformar för samtal om vi vill bli framgångsrika. Ett förhållningssätt inom den rituella/meningsskapande synen på kommunikation är att vi tillsammans resonerar oss fram till en gemensam tolkning av verkligheten. Varför är det nödvändigt att vi gör den här organisationsförändringen? Vad är syftet? En vald sanning är att folk är emot förändringar men det behöver inte alls vara sant. Får organisationens medlemmar bara en chans att förstå är det en stor chans att de också kan komma att gilla och acceptera förändringen. Med respekt för att vi är olika och behöver olika tid på oss.

En vald sanning kan likställas med en åsikt inuti en livsvärld (och livsvärlden kan aldrig vara annat än subjektiv oavsett hur mycket vi än inbillar oss att andra människor förstår oss, inklusive vår partner eller bästa kompis). Extra problematiskt vid förändringar eller i organisationer med kulturproblem blir det om man betänker att vi människor gärna förstärker och befäster våra åsikter. Tycker vi något håller vi gärna fast vid det och kan bli ordentligt rigida om någon försöker få oss att byta fot. Para ihop detta med att vi bara vet det som vi vet tills det fylls på med ny kunskap som vi aktivt väljer att ta till oss och det kan bli en skapligt giftig cocktail. Ungefär som en presidentkampanj byggd på lögner och propaganda inför målgrupper som längtat efter att få sina valda sanningar bekräftade. Det uppstår en magisk balans när den egna världsbilden upplevs vara i samklang med andras.

Människor, hela folk, har gått under på det här sättet. Samtidigt som människor, hela folk, genom samma mekanismer också har blivit väldigt framgångsrika. Det är svårt att se framför sig ett Hitlertyskland på väg ner i avgrunden utan först den intensiva propagandaapparaten som fick folk att gå i takt på gatorna. Lika svårt är det att se framför sig hur de allierade på framförallt den amerikanska sidan hade trummat ihop alla dessa hundratusentals unga meniga om de inte varit i samklang med uppdraget och med varandra.

Eller för att ta ett mer jordnära exempel: det är förstås ingen slump att vi dricker ”hantverkad” IPA från mikrobryggerier. Det är härligt med en lagom skummig och kall IPA men för bara tre-fyra decennier sedan var höjden av urbanitet och flärd en Campari Juice. Våra valda sanningar växlar över tid, tillsammans med opinioner och trender.

På tal om magisk balans. Du känner detta när du pratar med din bästa kompis om teman som ni pratar om för att ni gillar dem tillsammans. Musik, filmer, mat, craft beer. Ni är ett. Men du vet också att det finns ämnen som ni undviker för att ni är oense. Samsung eller IPhone. Katt eller hund. Röd eller blå politik. IPA eller APA. Ni tycker inte lika om precis allting men varför förstöra er mysiga tillvaro tillsammans med att prata om det?

I organisationer har vi kanske inte ens lyxen att tänka att kollegorna är bästa kompisar. Men vi vill gärna ha det trevligt på jobbet så vi undviker helst konflikter om vi får välja och går i stället och muttrar över att folk verkar så inskränkta och okunniga. ”Hur svårt kan det vara? Hur kan folk inte veta det som jag vet?”

Vi är så instängda i våra hjärnor att det är i det närmaste omöjligt för oss att förstå att människor inte vet det som vi vet. Vi kan ta det till oss på ett teoretiskt plan men att sätta sig in i det, att radera kunskapen i våra huvuden och fullt ut förstå att en annan människa inte bär våra insikter är omöjligt. En gång i tiden visste du inte ens vad färgen blå var för något. Allt har du fått lära dig. Inget begrepp om det du ser är medfött.

Det finns sådana som på fullt allvar tror att det pågår ett ”white genocide” och att vänsterkrafter och media är i konspiration. (Vad betyder ens ”white genocide”?!) Eftersom de här åsikterna hos människor är en produkt av de miljöer som de lever i (och som föder livsvärlden) så är de tämligen högljudda i sin iver att förklara för alla oss andra, vi som ännu inte kommit fram till samma insikt, att vi är dumma i huvudet som inte förstår. Av praktiska skäl blir vi en del av konspirationen.

Sanningen då? Finns den? Ja, det är klart att den gör i vetenskaplig bemärkelse kring det som vi har forskat om och lett i bevis. Med sanningen är det så att du inte kan sitta hemma vid köksbordet och tänka dig fram till hur det ligger till med saker och ting, som många entusiaster i post-sanningstiden verkar göra. Du behöver en teori, en vetenskaplig metod, anslag och tid.

Vad är en ”svensk värdering”? Utövaren av valda sanningar fnyser bara och säger något i stil med att ”alla vet vad som är svenskt” och ser i sitt inre naturmiljöer och röda stugor från Siljansbygden, en nyss upphälld nubbe, Kalle Anka på julafton och Madicken med en ärta i näsan och känner en inte helt oangenäm känsla av att det var bättre förr.

Vi blir självgoda i våra valda sanningar. Ateister och troende, Sverigevänner och liberaler, djurgårdare och hammarbyare. Att kasta oket från valda sanningar kräver ett aktivt val varje dag: det reflexiva förhållningssättet.

En organisation med självgoda medlemmar är sannolikt inte så innovativ och lär inte vinna i längden. Det finns all anledning att bli på sin vakt när någon säger att ”så här har det alltid varit”. En relation där vi bråkar om rätt och fel utan att nå konsensus lär inte bli långvarig.

Jag önskar att vi pratade mer om det här på våra arbetsplatser. Det behöver inte vara tillkrånglat utan kan vara en stående punkt på varje APT: ”Vilka är vi just nu, vad gör vi och hur skapar vi den bästa möjliga produktionen samtidigt som vi har den bästa trivseln och tryggheten?”

Bara när vi pratar med varandra finns det en rimlig chans att få syn på våra egna och andras valda sanningar. Och bara då kan vi verkligen öppna upp oss mot förändringar. Om vi får tid att prata med varandra kan vi dela livsvärld en stund. Du behöver inte tycka som jag men jag är nyfiken på hur du tänker. Wow, nu är du och jag – för en stund – ett.

I post-sanningstiden, där de valda sanningarna trendar, är enda botemedlet mot dumheter att backa, lyssna, lära av, lära om, lära nytt. Det kräver mod.

Att låtsas att något är sant bara för att det känns rätt kräver inget alls, det är lika enkelt och meningslöst som margarin och hushållsost på en skiva ljust bröd.

Vi måste fråga oss mer vilka vi vill vara när vi ser oss i spegeln på kvällen. Har jag tänkt hela varvet runt när jag tycker så här eller har jag kört fast i mitt eget huvud? Är jag blott en kålrot som ruttnar bort långt ute i spenaten eller är jag supernovan på himlen som vågar utmana mina egna stofila självvalda och inskränkta sanningar?

Läs gärna:

Tänka, snabbt och långsamt (Daniel Kahneman, Volante 2013)

Strategisk kommunikation: en introduktion (Falkheimer och Heide, Studentlitteratur 2013)

Tips för intranätet:

Vi bygger trovärdiga intranät och därigenom en trovärdig intern kommunikation och företagskultur om vi låter innehållet vara objektivt. Fritt från politik och rensad från säljande formuleringar. Styrande texter som policys och riktlinjer funkar bäst om de är tydliga, direkta.

Våga berätta om felsatsningar och dra lärdomar av dem.

Skapa ett nyhetsflöde med objektiva nyheter. Låt medarbetare och chefer utrycka sina sanningar men gör det inom ramen för klassiska nyhetstexter ur tredje person, med vinkel, nyhetsvärde, pratminus och olika röster. Det här hjälper till att bygga trovärdighet för organisationen i längden.